Neka eller erkänna
Politiker kan man lära mycket av. Ibland kommer de nämligen på rent briljanta sätt att ta sig ur jobbiga situationer. Traditionellt har en politiker eller högt uppsatt tjänsteman som gruvligt gjort bort sig två val. Antingen blånekar man till allt. ”Nej, det har inte hänt. Vilket oförskämt påstående.” Eller ber man om ursäkt. ”Förlåt, förlåt. Det var inte meningen.” Den italienske premiärministern Silvio Berlusconi har emellertid kommit på en ny taktik. Det är ju allmänt känt att mannen är en mutkolv, att man är maktfullkomlig och till och med ändrar grundlagen efter sina egna syften. Ja, eller så struntar han helt enkelt i domstolsutlåtanden. Dessutom är mannen horkarl. Tidigare har han oftast nekat till alla sådana påståenden trots att det ät rätt uppenbart vad som är sant. Men nu har han uppenbarligen kommit på en ny taktik. Under tid blev han nämligen avlyssnad då han pratade, otroligt explicit, med någon hallick om vad han, den 75-årige mannen, tagit sig för med ett hundratal, många minderåriga, flickor. Det går alltså inte att neka längre. Det borde vara hej då Silvio. Men icke. Berlusconi sa istället (ungefär); ”Ja, okej då allt som jag sa på bandet är sant. Jag är svag för unga tjejer. Är det något fel på det eller?” Det där är ungefär som en hjärtstartare för en person som drabbats av hjärtstillestånd. Vänder upp och ner på allting liksom. Märkligt.